En saga om strategi byggd på Kotters 8-stegsmodell för att leda förändring

Sagan om båten och bron

bronMartin kände sig mer otålig än vanligt när han stod i kön för att ta sig över till fastlandet den här morgonen. Han bodde på en ö där alla invånare varje dag behövde ta sig över till andra sidan sjön för att arbeta och handla.

Det enda sättet att ta sig över var via båt. Och den enda i byn som kunde köra båten var Pär. Pär hade kört båten i många år nu och hade blivit rik som ett troll på att varje dag frakta öborna fram och tillbaka. Båten var inte i helt bra kondition och vid varje överfart spydde den ut bensin och olja i vattnet där flera av byns invånare tvättade sig och badade. Varje dag ringlade sig köerna långa för att komma med båten. Båten åkte i skytteltrafik men var inte särskilt snabb så om man inte gick upp före soluppgången så kunde man få köa i flera timmar bara för att ta sig över enkel väg.

Martin tittade på klockan. Han hade redan köat en timme och tvivlade på att han skulle vara framme på jobbet om två timmar. Det här är ju helt ohållbart, tänkte han och suckade högt. Han vände sig om till de bakom honom i kön.

– Det här funkar inte längre, utbrast han. Varje dag står vi här och köar i flera timmar och betalar stora delar av vår lön för att komma över. Under den tiden skulle vi istället kunna arbeta eller göra fint i byn. Vårt badvatten blir ju dessutom förorenat av båten och tänk om båten en dag går sönder eller om Pär inte längre vill köra den. Vad gör vi då?

De närmast i kön tittade på honom. Alla nickade och höll med.

– Men vi har ju inget alternativ! Vi måste ju ta oss över till andra sidan, ropade någon längre bak i kön.

Martin tittade ut över vattnet.

– Vi skulle ju kunna bygga en bro istället, sa han sakta.

– Bygga en bro? Ända över dit, sa Margareta som stod bredvid honom. Är du inte riktigt klok? Vi är sömmerskor, inte brobyggare. Känner du nån här som kan bygga broar, eller?

Martin studerade kön. Den bestod av åtminstone 100 starka män och kvinnor. Nog skulle vi väl kunna bygga en bro om vi hjälptes åt allihopa, tänkte han och lämnade plötsligt sin plats i kön.

Han ställde sig längst bak och började prata med de som stod sist i kön. Han berättade vilka problem båten orsakade idag och att han istället ville att alla i byn skulle bidra till att bygga en bro över till andra sidan. Alla i kön som han talade med, höll med om problemen men få verkade tycka att det var en bra ide att själva bygga en bro.

Till slut hittade han tre personer som ändå var villiga att stötta honom för att se om de kunde realisera tankarna om att bygga en bro över till andra sidan.

Den lilla gruppen lämnade båtkön och samlades hemma hos Martin.

– Det går bara att förverkliga bro-idén om alla i byn hjälps åt, sa Martin till de andra.

– Hur ska vi lyckas med att få med oss alla då? undrade Lena som ingick i den lilla gruppen. Folk kommer ju behöva både ta ledig från sina jobb för att utbildas och bidra med egna pengar för att detta ska bli verklighet.

– Vi måste förmedla fördelarna med en bro jämfört med båten, sa Martin.

– Så vad skulle vi i byn vinna på att bygga en bro då? sa Lena.

Kurt som också ingick i den lilla gruppen tog en penna och började skriva på ett papper.

– ”Vår nya bro skulle ge oss minskade köer och i sin tur spara tid för alla som behöver ta sig över till andra sidan.”

– Ja hur mycket tid skulle vi spara? Kan vi räkna på det, undrade Martin.

– Jag tror vi skulle spara 3 timmar per invånare och dag och vi är ju 200 invånare så det skulle bli 600 timmar per dag.

– Det är ju jättemycket, utbrast Lena.

Kurt fortsatte skriva nästa vinst på papperet.

– ”Vår nya bro skulle ge oss mer pengar kvar att leva för eftersom vi slapp betala båtavgifter varje dag.”

– Ja, det är ju lätt att räkna hem, sa Martin. Det är ju bara att räkna på hur mycket pengar vi bokstavligen slänger i sjön varje dag, skrattade han.

–  Och så har vi en fördel till, sa Ida som också ingick i den lilla gruppen.

–  ”Vår nya bro skulle ge oss friskare vatten att bada i.”

–  Bra nu har vi några grejer på listan, sa Lena. Vad gör vi nu då?

–  Nu behöver vi berätta för alla i byn om fördelarna med nya bron, sa Martin. Vi behöver få med dem på tåget så att säga. Och alla ni som sitter här idag har ju goda relationer med era grannar så jag föreslår att ni börjar prata med dem.

Lena viftade med ett finger i luften.

– Jag har en ide. Vi kan väl trycka upp det här papperet som Kurt skrivit med fördelarna och sätta upp lite överallt i byn.

-Ja vilken bra ide! Framförallt längs hela båtkön, sa Ida och skrattade.

Kurt såg på dem med en fundersam min.

– Men folk kommer väl fråga hur det hela ska gå tillväga. Om vi alla ska bygga bron tillsammans menar jag?

– Ja vi måste lägga upp en plan för genomförandet. Och det kommer också kosta pengar men bara på kort sikt. Vi behöver räkna hur mycket folk behöver betala ur egen ficka och hur mycket tid de behöver lägga på att lära sig om brobyggande. Vilket material vi behöver och så vidare.

Dagen efter hade Kurt, Ida, Lena och Martin pratat med så många de kunde om vinsterna med en bro. Överallt i byn satt lappar med vinsterna uppklistrade.

Kurt hade kollat med en utbildare i brobygge var på väg över sjön för att lära invånarna hur man gick till väga. Utbildaren sa att det gick utmärkt att ta timmer från skogen utanför byn och han skulle ta med sig en skogshuggare för att hjälpa dem med timret.

Fortfarande var kön lång till båten. Margareta skakade på huvudet åt nymodigheterna med bron. Såklart de inte kunde få alla i byn att bygga en bro. Hon hade minsann tagit båten i över 30 år nu och det hade fungerat alldeles utmärkt. De kunde ju glömma att hon tänkte betala för någon fånig idé att ta sig över sjön med hjälp av en jättelång bro. Flera med henne stod troget kvar och väntade på att Pär skulle lägga till inför nästa tur över.

Kön till andra sidan var inte längre lika lång. Flera av invånarna gick idag en utbildning i brobygge. Brobyggaren och den lilla gruppen och de som gått utbildningen fick träna på att bygga en enkel provisorisk bro över till andra sidan. Martin skulle få äran att testa den.

Bron såg lite ranglig ut men han lyckades ändå ta sig över nästan hela biten. Den sista biten balanserade han på två plankor men han hade ändå sparat flera timmar jämfört med att ta båten. Första slaget var vunnet. I byn började det nu hända något. En iver. Invånarna såg en lösning bortom båtköerna, avgifterna och det smutsiga vattnet.

– Det kanske räcker med den här provisoriska bron, hördes flera säga i byn. Den är ju redan mycket bättre än båten idag? Då behöver vi kanske inte lägga mera pengar och tid på att bygga bron ännu bättre?

Martin var frestad att säga ja. Det återstod fortfarande mycket timmer att hugga och skära till och många dagars utbildning innan hela byn skulle kunna hjälpas åt och gå ut i vattnet för att staga upp den permanenta bron. Det kanske räckte med detta?

Dagen efter hade kön till båten ökat igen. Pär hade tydligen sänkt priserna på båtturerna och anställt en person som gick runt i kön och bjöd på nybryggt kaffe och munkar. Flera av invånarna som gick brobyggarutbildningen hade nu hoppat av.

– Nu är ju båten mycket billigare än tidigare. För oss blir det ju dyrare att sponsra brobygget och gå utbildningen än att ta båten, sa någon

Martin gick rakt fram till de som stod i kön och sa:

– Vi måste fortsätta enligt plan, sa han till invånarna. Vi måste göra bron stabil, säker och stark och vi behöver allas hjälp. När vi lyckas har vi inga köer, rent vatten och mer pengar kvar i plånboken. Till dess behöver vi allas hjälp, sa Martin.

Han fick med sig några av invånarna som fortsatte gå utbildning i brobygge. Varje dag gick han ner och bearbetade de som stod i kön och fick dem att inse att de på lång sikt hade mer att vinna på en bro än att fortsätta med båten.

Så en dag var bron äntligen klar. Röda band hade satts upp över broräcket. Kön var lång idag för att få se invigningen som hade kommunicerats på fina lappar i flera veckor nu.

Martin som varit initiativtagare till brobygget, höll i saxen för att klippa banden. Men han klippte inte utan gick istället fram till Margareta.

– Varsågod, du har ju också deltagit i bygget., sa han till henne och räckte över saxen.  Du ska få klippa bandet och ta första steget och gå över bron.

Margareta tog tag i sax och ett stort leende spred sig över hennes ansikte.

– Tack Martin! Jag trodde aldrig vi skulle fixa det här och inte heller att jag skulle bli brobyggare på äldre dar. I eftermiddag ska jag köpa mig en ny fin klänning för alla pengar jag sparar på att slippa åka båt, sa hon och skrattade.

Att lyckas med förändringar handlar om mod, uthållighet och samarbete. Det må vara enkelt att med taktik vinna ett slag, men för att vinna ett helt krig behöver du ha en strategi att hålla fast vid. På papperet låter det kanske inte så komplicerat men i praktiken är det inte lika lätt; förutsättningarna ändras hela tiden, nya chefer tillsätts med nya agendor, andra avdelningar har andra mål.

En förändring upplevs ofta som nåt obekvämt som skaver. Man vet vad man har men inte vad man får. För att lyckas driva igenom och förankra en förändring behöver du förmedla akuta brister med hur läget är idag, hitta allierade som hjälper dig formulera och sprida en vision och målbild för det nya tillståndet. Du behöver säkerställa att medarbetarna har rätt förutsättningar för att ta sig igenom förändringen. Och för att ingjuta hopp och mod i organisationen bör du kunna visa på snabba vinster. Undvik att ta ut segern i förskott, fortsätt diskutera och kommunicera förändringen för annars riskerar den att tappa fäste och folk återgår snabbt till gamla mönster och beteenden. Först när det nya tillståndet blir en del av kulturen kan förändringen bli bestående.

Sagan är en fri tolkning av Kotters 8-stegsmodell om strategi för att leda förändring.